Söndag den 26 april.....

Jaha nu har det gått en tid sen jag skrev sist o ja det har hänt lite åxå...
Vart ska jag börja...
Jo att josse blev opererad akut men allt gick bra...Men det största e ju nog ändå att vår lille bebbe har tittat ut.Det blev en liten påg.Han såg dagens ljus på påskdagen.Kvart över elva skrevs vi in o 14;43 e han född så han hade bråttom.Men jag säger aldrig mer.Men allt gick ju bra ändå!
Max som han då ska heta vägde 2960 g o var 48 cm lång.
Uppe på förlossningen kom hans storebror Felix och deras farmor o farfar.Sen nere på egenvården kom då först Bettan o Josse o Jonette.Dagen efter kom Sussi,Nellie o Ronja.Och sen Carro,kent o Leo.Även Felix o farmor o Farfar kom var dag!Ja Josse tosse åxå.Tack för allt.
Sen nu till något helt annat.
Allt det här skitsnacket som e igång.Ja personen i fråga vet vem det e.Att hon pratar skit om mig kan jag ta men att hon pratar om mina nära o kära det köper jag inte.
Sen att folk e så blå ögda o inte fattar vad hon håller på med får fan skylla sig själva.
Men jag har inte sagt mitt sista ord det ska hon veta.
Att folk lägger ner energi på att prata om andra det fattar jag inte.Dem mår väl sämst själv.
Nä nu ska jag snart ge vår son mat sen ska vi inta sängen.
Ha det super bra.Många kramar....

Söndag Söndag Söndag.......
Jaha vad säger man.....nu har det gått 2½ vecka sedan min mor gick bort och man e fortfarande lika chockad...det känns så overkligt.Jag fattar inte det än.
Jag vill ju ha henne här nu!!!
Varför varför varför!!!!
Hon skulle ju snart bli mormor!!Som hon verkligen såg framemot!!
Innan man blev gravid så hade hon en stående replik;hoppas man får uppleva att bli mormor.Att man har hälsan i behåll.Och så händer det så nära...Jag tycker det e fruktansvärt jobbigt!!Att livet e så orättvist!
Och sen har ju då begravningen varit.Och den ska vi ju inte snacka om.Det var så jobbigt.Jag trodde jag skulle svimma.Tur att min gobbe var med.Älskar dig av hela mitt hjärta!!
Jag kommer ihåg att min brorsdotter frågade mig varför jag hade sminkat mig o ja det undrar jag åxå nu efteråt!!Där var alltså inget kvar!!
Men livet måste ju gå vidare o det hade mamma åxå velat.Det e tufft..o bilden av henne på soffan när jag hittar henne har etsat sig fast...ser den hela tiden!!!
Men nu får vi blicka framåt...ska ju snart bli fler...Om 2 veckor e det beräknat.Har redan varit inne en gång.Men det e kanske inte så jätte konstigt efter allt som hänt!
Men jag vill tacka alla som stöttat...blommor,kort mm...Ett litet mess har åxå berört.Tusen tack!!!
Många karamar.......