Regn regn o regn...

Hej alla vänner...

Vad säger man..regn regn och åter regn, jag blir så trött....

Då närmar vi oss julen med storm steg..herregud..julklappar..herregud..jaja...

Har faktiskt inte hänt så mycket..Mår bra gör vi..
Jaja detta får räcka..Jag kommer inte på mer...

Tjingeling på er.....Kramar

För längesedan..ja jag vet....

Hej hopp...Det var ett tag sedan och vad har hänt??!!

Jag vet inte vart jag ska börja....

Jag e väldigt rädd av mig men denna gång blev jag riktigt riktigt rädd!!Min bror fick ett kramp anfall.Fick åka in med ambulans.Jag trodde att sista stund var kommen.Men det gick ju bra.Vi var ovänner när detta hände men varför ska man vara det??E det verkligen värt det??Som vi två då så har vi bara varandra.våra föräldrar finns inte mer.

Att man kan sakna någon så mycket som jag gör.Det går inte en minut förän jag tänker på min mamma.varför fick hon inte uppleva sitt barnbarn.Hon har alltid längtat efter att få bli mormor.Varför varför varför???

Varför känns allting så jobbigt o hopplöst i bland?Varför e inget roligt?Varför e man bara irriterad hela tiden?Varför känns allt bara BLÄ???

Nä nu orkar jag inte sitta här mer....
Ha det bra mina vänner...Kramar i massor