Tänk så bra man har det....tänk vad man tar för givet....och så plötsligt förändras äns liv för ett tag....
Dagen var en tisdag den 10 augusti.Jag jobbade...Kl ca 11;30...Jag och min arbetskamrat skulle ner i källaren o hämta upp lite saker till vår vårdtagare.Vi tog hissen ner till bv och sen var det då trappor sista biten.Lite dåligt ljus.Och då händer det.Jag missar sista trappsteget o vrider foten när jag ska sätta ner den o ramlar rakt in i väggen...Jag säger bara ajjjjjjjjjjjjjjjj som fannnnnnnnnnnnnnnnnnnnn.Svärfar o gobben får hämta mig...Upp till akuten...Röntgen...Fika...vänta...vänta...vänta...Träffar en underläkare som berättar att ett ben e brutit i foten o att jag ska bli gipsad i 4 veckor...får stödja på foten...går ut o kommer tillbaka igen o säger ups jag ska ju undersöka dig med..hm...Sen hämtar dem mig för gipsning...Gipsad upp till knäet...Grönt gips...Fan fan fan....Sjukskriven i 4 veckor till en början...
Sen kommer då fredagen den 13 och ett brev kommer i lådan o det e från doktorn.Sjukskriven 6 veckor o får absolut inte stödja på foten...Mindre kul..:((((((
Tänk så svårt allt blev helt plötsligt.Kan inte ta hand om min son...Kan inte ta ett glas vatten från bänken till bordet...städa...kan inte hämta sonen på dagis....köra bil...Tänka vad man tar allt för givet...
Tänk så fort allt kan gå...Man vet ju inte från ena dagen till den andra vad som händer...Kanske tur...
Var rädda om varandra....
