Dagen började som en helt vanlig dag...
Jag ska ta och berätta om en dag som började som en helt vanlig tisdag...Alltså igår!!
Dagen började med att jag gick upp kl 04;00 för att köra min gubbe till jobb.När jag kom hem läste jag HD som vanligt.Sen somnade jag.
Vid halv 8 ringer min telefon o det e min mor som undrar om jag inte kan komma o ta en fika o givetvis vill jag det.Men jag ligger kvar en halvtimme ca.Sen går jag upp fixar till mig mm.Ringer mor o säger att jag ska bara ta mina tabletter sen kör jag.Ja visst sa hon.Tankade o sen körde jag o köpte bullar.Tänkte att jag ringer o säger att nu kan hon sätta på te vatten till mig.jag ringde o ringde o ringde men hon svarade inte.Men jag körde dit,tänkte hon hör väl inte telefonen.
När jag kommer dit så var dörren upplåst som den brukar när jag e på väg.Jag går in o kallar på mor men inget svar.Jag går in o ser att hon ligger på soffan.Skakar i henne o ja jag vet inte vad.Men i mitt sans så ringer jag sos.Hysterisk som man e när man hittar någon livlös så skriker jag i telefonen så han får lugna ner mig.
Han vill att jag ska dra ner henne på golvet..men höggravid o göra det..hm..inte lätt och jag gjorde inte det.Ambulansen kom o dem gjorde vad som ska göras..ja jag har ingen aning.Kommer knappt ihåg vad folk sa till mig.Jag vet att någon sa att jag skulle sätta mig ner o han tog vatten till mig...Sen kom min gubbe åxå hem från jobb.Han e guld värd.
Väl inne på sjukhuset gick allt fort.Fick reda på rätt snabbt att det inte fanns så mycket att göra.
Vi satt kvar ett bra tag o pratade o fikade.Och det känns jättebra.
Men det värsta e ju att att man ser framför sig bilden hur hon ligger på soffan...Men nu får man tänka att hon har det bra.
jag vill bara tacka alla som stöttar än o tänker på oss.Ni e guld värda.
För att jag skriver om det kan kanske hjälpa än att gå vidare lite lättare.
Natten som varit blev ju inte så mycket sömn så nu tänkte jag faktisk gå o knyta mig.
Tänk att en dag kan börja så bra men sluta så fel.
Sköt om er nu.Och TACK!!!
Kramar i massor