4 veckor har gått o 2 återstår...Hoppas hoppas hoppas...Många säger att dem inte tror att att jag kan börja jobba direkt.Men det e ju viljan.Jag har kanske inte den nu men jag måste.Orkar inte gå så här längre.Orkar inte be om hjälp hela tiden.Sover dåligt,har ont överallt.Nä fy fasiken inte mer nu.Jag vill kunna ta hand om min son.Jag älskar honom överallt annat.Han e mitt allt.Jag bara tittar på honom så ler jag.Men jag kan bli ledsen åxå för att jag inte kan göra så mycket med honom som jag verkligen vill....
Så var det då med ens bror som inte bryr sig ett skit.Dem har inte hört av sig under tiden när man varit skadad.Och så kom min födelsedag o tror ni dem hörde av sig då???Bara ett litet mess kanske...Har ingen kontakt med min familj.Men e glad för den familj jag har nu!!!Men saknar ibland.....
Ni tycker kanske jag e så deprimerad hela tiden.Men för tillfället e det så!!!Jag tycker allt e skit.
Men en sak måste jag säga o det e att dem sanna vännerna har verkligen visat sig under denna tiden.E så glad att ni finns.TACK!!!
Sen vill jag bara säga att var rädda om varandra.Livet e för kort.Allt kan hända.
Puss o kram...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar