Ibland sitter jag här och tänker om där hade funnits en trappa till dem vi förlorat.Hade vi sprungit upp??Jag kan säga vad jag hade gjort...Det hade blivit ett nytt rekord..;)Att man kan sakna dem så...Det gör ont...Tänk om jag hade kunnat ta Max med mig upp så han hade kunnat få träffa sin mormor o morfar...Jag glömmer fortfarande inte när jag o min son, förlåt mamma vår son var på minneslunden o han vinkar o gör en släng kyss...SAKNAR ER SÅÅÅÅÅ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar