Tänk så orättvist livet kan vara..:(

Läste idag på FB att en underbar människa har lämnat jordelivet. En människa som alltid fick mig att skratta.Det var inte ofta vi träffades men när vi väl sprang på varandra så skrattade vi.Jobbade en liten period ihop och även då blev det mycket skrattande.Ofta tänker jag på en berättelse hon berättade om en Karlsson som satt uppe på gardinstången.Till sisst blev hon så trött på den här Karlsson att hon tog ner gardinen och riste av den i toa stolen och spolade.Och där försvann han.En historia som jag ofta tänker på och jag kan bara le åt det.En historia som jag ofta bär med mig.Men tänk så orättvist livet kan vara.Underbara människor som lämnar oss för tidigt!Varför ska det vara så?Varför måste alla dessa sjukdommar finnas?Varför bråka?Var rädda om varandra.Ta hand om varandra.Stötta varandra.Bry er om varandra.Vi vet inte hur länge vi finns.Vi vet inte om morgondagen.Vi vet inget.Livet är ett lån.Ska man bara bry sig när något händer?NEJ!!!!Det är fel!Man behöver inte älska alla.Men sluta BRÅKA!Livet e för kort för detta....Jag vet!!!TA VARA PÅ VARANDRA!BRY ER OM VARANDRA! ALLA TANKAR GÅR TILL DENNA UNDERBARA MÄNNISKAS FAMILJ<3<3<3! PUSS OCH KRAM