I morse när Max vaknade och kom ut till mig i soffan så sa han...Mamma morfar kramar mig...Va sa du?...Ja morfar kramar mig...vad menar du gobben sa jag.Vadå morfar kramar dig?..Ja mamma men det gör du med...Sen när vi skulle köra och hälsa på några goda vänner så kör vi förbi höghuset på fredriksdal och jag har berättat för längesedan att längst upp i det huset Max ville din mormor bo.Så när vi kör förbi så säger max att där vill min mormor och morfar bo men dem e döda nu mamma.Dem e i himlen.Men mamma jag vill att dem ska komma ner till mig.Jag vill träffa dem nu.Men det vill jag åxå min son men det går ju inte.Jooo säger Max.Och det tar ett tag innan jag får Max på andra tankar.Tänk vad barn tänker.Så underbart men ändå skrämmande.Min far har varit borta i 13;5 år och mor i 3,5 år.Max har aldrig träffat dem.Vi pratar mycket om dem.Och han får tända ljus för dem på minneslunden.Något han verkligen tycker om.Men tänk så orättvist livet kan vara.jag vill åxå att dem ska komma tillbaka.jag saknar dem hela tiden.Mina älskade föräldrar.......................PoK
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar