Jag tittar ofta upp på himlen o funderar om ni verkligen ser o vet vad som händer här nere??Hur underbart barnbarn ni fått??jAG SAKNAR ER SÅ OTROLIGT MYCKET!!!Varför skulle ni försvinna ifrån oss så tidigt??Behöver verkligen er.Tänker på er dag som natt!Jag trodde aldrig man skulle vara föräldrar lös när man var 35 år!Pratar ofta om er....

Jadå var man sjukskriven 4 veckot till:.:(Sjukgymnast ska jag börja gå hos.Det e ett väldigt svårläkt område.En liten broskbit som inte sitter där den ska.Har fått ny tid om 6 veckor o då e det röntgen åxå.Konstigt dem inte tar bort den nu.Nä det ska dem göra först om 6 veckor om det einte e läkt då...Undrar hur länge jag ska gå så här??Det e verkligen pest o pina.Hatar att be om hjälp hela tiden...Känns som om alla tycker det e jobbigt.Kan inte ta en kopp till bordet..:(Det e ju precis jag kan gå på toa själv...HEMSKT!!!!

Jag vill till Ullared!!!!Får fråga gubben.Men det får nog vänta lite.Hur roligt e det o åka i rullstol där inne???NOT!!!

Ligger här o funderar på livets gång...varför ska man skjuta upp allt.Man vet ju faktiskt inte från ena dagen till den andre...Att livet skulle vara såhär trodde man aldrig.Förlorat båda mina föräldrar i tidig ålder...en bror som inte bryr sig...En idiot som förstörde på min arbetsplats...Ja vad säger man????

Men iallafall så vill jag tacka alla som stöttat mig o fortfarande stöttar mig under denna tid.Har aldrig varit så deprimerad som jag e nu...Aldrig aldrig aldrig...Var e du gamla Malin???TACK!!!

Ha en fortsatt bra dag alla....Kramar o pussar

Tänker på er var dag....

Tänk om där fanns en bro så jag kunde komma till er.Där e så mycket jag vill ha sagt.Så mycket ni borde veta.Ni skulle få träfffa ert barnbarn Max...Han e så goo...

Tittar ofta upp mot himlen o tänker på er.Vill att ni ska vara här nu.Jag behöver er...saknar er så otroligt mycket...orättvist att ni inte finns här på jorden hos mig...

Snart e det dax att ta av mitt gips.24 timmar....

Nedräkningen...

Så då e det inte många dagar kvar...Onsdag så ska dem ta av gipset.Hoppas hoppas hoppas....Håll nu tummen så allt ser bra ut...

Mår faktiskt lite bättre nu...

Det blev akut besök för min son i veckan åxå.Bar han i armen så det hände något.Men han mår toppen nu.E som vanligt...Här ser ni honom.Mitt allt..:))Hans storebror e här med..:))

Tänker på Yster...Hon mår ju inte riktigt 100 men vi får se...

Jag skulle bara vilja åka iväg.Saknar Teneriffe...:(

I helgen var vi faktiskt på innebandy cup.Alltid lika roligt...:)Från ja vi var där väl vid 07-17.Felix e jätte duktig förutom att han tar i sönder klubber för lätt...hihi...Fick köra å köpa ny mitt under cupen...Snygg klubba iallafall...

Nu tänkte jag ta det lite lugnt...Sköt om er...

Snyft....

När ska detta ta slut...När ska man må bra igen...E det inte det ena så e det det andra...

Saknar er mor o far.......

Varför ska man skuta upp allt...

Tänk så svårt livet kan vara i bland...

Varför skäller jag på folk jag älskar...

Varför varför varför.....................

2 veckor...:))

4 veckor har gått o 2 återstår...Hoppas hoppas hoppas...Många säger att dem inte tror att att jag kan börja jobba direkt.Men det e ju viljan.Jag har kanske inte den nu men jag måste.Orkar inte gå så här längre.Orkar inte be om hjälp hela tiden.Sover dåligt,har ont överallt.Nä fy fasiken inte mer nu.Jag vill kunna ta hand om min son.Jag älskar honom överallt annat.Han e mitt allt.Jag bara tittar på honom så ler jag.Men jag kan bli ledsen åxå för att jag inte kan göra så mycket med honom som jag verkligen vill....

Så var det då med ens bror som inte bryr sig ett skit.Dem har inte hört av sig under tiden när man varit skadad.Och så kom min födelsedag o tror ni dem hörde av sig då???Bara ett litet mess kanske...Har ingen kontakt med min familj.Men e glad för den familj jag har nu!!!Men saknar ibland.....

Ni tycker kanske jag e så deprimerad hela tiden.Men för tillfället e det så!!!Jag tycker allt e skit.

Men en sak måste jag säga o det e att dem sanna vännerna har verkligen visat sig under denna tiden.E så glad att ni finns.TACK!!!

Sen vill jag bara säga att var rädda om varandra.Livet e för kort.Allt kan hända.

Puss o kram...

Halv tid....

Tänk nu har halva tiden gått...Jag har faktiskt börjat ta mina värktabletter.Blir lite dåsig,inte riktigt koll på läget,deprimerad....
Jag har aldrig varit så deprimerad som jag e nu.Har aldrig mått så här.Vill ha min MAMMA här NUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU....................................Behöver dig!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag visar en sida utåt.Men igentligen vill jag bara gråta....Jag orkar inte....varför varför varför.................Jag vill inte mer.När ska det vända....

Sen vill min bror o dem bli vänner igen men hade dem verkligen brytt sig om mig så hade dem hört av sig nu när jag skadat mig.............Klart jag saknar honom men inte om man ska vara på helspänn hela tiden.Otroligt att syskon inte kan hålla sams.Det e ju bara vi 2 kvar liksom.........

Tack alla som hjälper mig......

Trodde aldrig detta kunde hända mig...

Tänk så bra man har det....tänk vad man tar för givet....och så plötsligt förändras äns liv för ett tag....
Dagen var en tisdag den 10 augusti.Jag jobbade...Kl ca 11;30...Jag och min arbetskamrat skulle ner i källaren o hämta upp lite saker till vår vårdtagare.Vi tog hissen ner till bv och sen var det då trappor sista biten.Lite dåligt ljus.Och då händer det.Jag missar sista trappsteget o vrider foten när jag ska sätta ner den o ramlar rakt in i väggen...Jag säger bara ajjjjjjjjjjjjjjjj som fannnnnnnnnnnnnnnnnnnnn.Svärfar o gobben får hämta mig...Upp till akuten...Röntgen...Fika...vänta...vänta...vänta...Träffar en underläkare som berättar att ett ben e brutit i foten o att jag ska bli gipsad i 4 veckor...får stödja på foten...går ut o kommer tillbaka igen o säger ups jag ska ju undersöka dig med..hm...Sen hämtar dem mig för gipsning...Gipsad upp till knäet...Grönt gips...Fan fan fan....Sjukskriven i 4 veckor till en början...
Sen kommer då fredagen den 13 och ett brev kommer i lådan o det e från doktorn.Sjukskriven 6 veckor o får absolut inte stödja på foten...Mindre kul..:((((((

Tänk så svårt allt blev helt plötsligt.Kan inte ta hand om min son...Kan inte ta ett glas vatten från bänken till bordet...städa...kan inte hämta sonen på dagis....köra bil...Tänka vad man tar allt för givet...

Tänk så fort allt kan gå...Man vet ju inte från ena dagen till den andra vad som händer...Kanske tur...

Var rädda om varandra....